Byggnadshistoriska perspektiv på Alexandersgatan 21
Alexandersgatans västra del tog form på 1830-talet, när Gloet började torrläggas och Ehrenströms stadsplan utvidgades. Intendenten Carl Ludvig Engel utarbetade planer för en ny gatu- och kvartersindelning åren 1837–38. Kvarter 96 blev ganska stort i jämförelse med stadens traditionella rätvinkliga kvartersstruktur. Det berodde på att det låg intill Västra och Östra Henriksgatan, som löpte diagonalt genom stadens gatunät. Kvarterets hörn var avfasat på grund av det lilla torget som omgav Gloets brunn. Alexandersgatan hade redan tidigare varit stadens viktigaste affärsgata. Anslutningen till den västra utfartsvägen ökade nu värdet på tomterna längs gatan ytterligare. Försäljningen av nya tomter inleddes genast, och i början av 1840-talet reste sig de första byggnaderna i området. De flesta av byggnaderna var av trä, vilket förmodligen berodde på områdets fuktiga förflutna.
Plåtslagarmästaren L. F. Graeffe köpte tomten på Alexandersgatan 21 av Helsingfors stad år 1845. Redan samma år färdigställdes ritningar till en byggnad på tomten. Graeffe lät inledningsvis bara bygga den ena, den mindre av de två bostadsbyggnader som enligt ritningen skulle stå vid gatan. Den större bostadsbyggnaden och gårdsbyggnader som ingick i den ursprungliga planen stod klara år 1860. Byggnaden vid gatan var knuttimrad av furu- och granvirke och omfattade åtta rum med kakelugnar och franska tapeter, två uppvärmda tamburer, två kök, två förrådsrum och två yttertrappor med farstukvistar. Yttertaket var naturligtvis av plåt. Byggnaden var i detta skede ofodrad.
År 1897 köpte Julius Tallberg fastigheten på Alexandersgatan 21 av Graeffes arvingar. Efter att ha förvärvat tomten på Alexandersgatan 21 lät han sin affärspartner och vän, byggmästaren Elia Heikel, planera en byggnad. Fasaden ritades av Stefan Michailow från Åbo. I Oy Julius Tallberg Ab:s arkiv finns ett gammalt sepiafärgat fotografi av en byggnad, som vid en första anblick ser ut som det nybyggda affärspalatset på Alexandersgatan. När man tar en närmare titt upptäcker man dock att det inte är fråga om en byggnad i Finland. Texten på baksidan av bilden upplyser om att den är tagen i Glasgow i Skottland. Hur bilden hamnat hos Julius Tallberg har förblivit en gåta.
Byggnadens fasadarkitektur baserar sig på stora skyltfönster på gatunivån. Man får ett intryck av att byggnadens fyra översta våningar svävar på de tunna glasrutorna. I sekelskiftets finländska arkitektur var detta någonting helt nytt, och de klassiskt skolade arkitekterna kunde inte förstå tänkesättet, som baserade sig på byggnadens inre struktur. De tre mittersta våningarna domineras av kraftigt plastiska arkadbågar, som avslutas med en rik reliefdekoration.
Julius Tallberg beställde uppenbarligen skulpturerna av sin vän Robert Stigell. Smide och byggnadskonst samt sjöfart och jordbruk är återkommande teman i relieferna. År 1888 hade Stigell skulpterat Ilmarinen och Väinämöinen på Studenthuset, där relieferna precis som på Tallbergs hus var gjutna i betong. Stigell använde allegoriska figurer även på en annan fastighet på Alexandersgatan, nämligen Lundqvists affärshus på Alexandersgatan 13 som stod klart 1901. Där avbildas spinning och jakt. Även de muskulösa atlanterna från 1889 på försäkringsbolaget Kalevas hus vid Skillnaden är Stigells verk.
Elia Heikel och en ny byggnadsteknik
Med hjälp av Elia Heikels viktiga insats förverkligades en konstruktionsmässigt utmanande skyltfönstervåning och affärslokaler utan mellanväggar. Heikel använde konsekvent järnkonstruktioner. Vid skyltfönstren förstärkte han konstruktionerna med dubbla järnpelare. De övre våningarnas fasader är enligt beskrivningarna i ritningarna förstärkta med järnkonstruktioner och armerad betong. Heikel konstruerade pelarna av stålskenor och I-balkar, av vilka han nitade ihop korsformiga pelare.
År 1915 utarbetade arkitekten Selim A. Lindqvist en plan för att höja gårdsflyglarna till fyra våningar. Samtidigt lade man till ett lager kokolit i isoleringen på den översta våningen i byggnadsstommen på Alexandersgatans sida. I samband med höjningen gjordes noggranna utredningar av de befintliga byggnadsdelarnas bärförmåga.
Våren 1945 byggdes bland annat en svängd trappa mellan den första och den andra våningen i huvudbyggnaden på Alexandersgatan. Trappan revs 1974. Därtill förnyades skyltfönstren och ingångarna på Alexandersgatans sida år 1945.
Ombyggnaden av kvarteret till Citykvarteret
Ägarna till alla fem fastigheter vid Citypassagen gav år 1958 arkitekten Viljo Revell i uppdrag att utveckla det gamla affärskvarteret Sobeln. Av planen förverkligades inledningsvis en del som omfattade tre tomter, medan Alexandersgatan 21 fick vänta ännu ett tag. Arkitektbyrån Viljo Revell och Heikki Castrén, senare Castrén – Jauhiainen – Nuutila, utarbetade ändringsplaner för några tomter i början av 1970-talet, men det dröjde till 1980-talet innan ombyggnadsarbetet verkligen kom igång. Den synligaste förändringen vid ombyggnaden av Alexandersgatan 21 på 1980-talet var att ett tak byggdes över innergården.
Byggnaden i dag
På tomten står en kontors- och affärsbyggnad som har fem våningar ovan jord och fyra under marknivån. Byggnaden fick sitt nuvarande utseende 1910, när passagen genom fastigheten öppnades. Den har dock byggts ut och byggts om vid flera tillfällen.
Nyligen slutfördes en betydande ombyggnad av byggnaden. Syftet var att utvidga affärslokalerna. Den senaste mycket viktiga förändringen var att fastigheten anslöts till servicetunneln i centrum. Därigenom har hela servicetrafiken kunnat flyttas under jord. De övre våningarnas fasader är förstärkta med järnkonstruktioner och armerad betong. Byggnaden är ansluten till fjärrvärmenätet, och alla lokaler har maskinell ventilation och kylning. Tekniken i hela fastigheten förnyades i samband med ombyggnaden.
